Uppsalaspråket

Jag kommer från Uppsala. Dels betyder det att jag talar ett språk som i varierande grad kan kallas Uppsalamål, men det gör dessutom att jag har tillgång till en jättemängd akademisk litteratur även fast jag egentligen inte läser vid universitetet (som sagt, jag bor utomlands). Strax innan stängning på Karin Boye fick jag syn på en samlingsvolym med verk av Gudrun Widmark som gavs ut till hennes åttioårsdag 2000, däribland en uppsats från 70-talet på grundval av en undersökning från 1969 om just Uppsalaspråket. Så självklart var det ju intressant att se i vilken mån jag kände igen de drag som omnämndes där. Nu lånade jag inte med mig boken hem så jag kan bara dra Widmarks exempel på dialektala former ur minnet. Om jag missar någon ska jag återkomma i frågan. (Exemplen är i den ordning jag kommer ihåg dem, inte Widmarks.)

1. I bak. (Såsom: ”Jag la in båtmotorn ibak [dvs. i den bakre delen av bilen].”)

Jag använder detta drag. Det tog mig ända till vuxen ålder innan jag upptäckte att det var dialektalt. Faktum är att det verkar vara en novation som är lokaliserad till Uppsala. Widmark kan inte rapportera att det finns vare sig i Stockholm eller någon annanstans, förutom att det kanske har spritt sig till det uppländska omlandet. Min gissning är att detta uttryck förmodligen är väldigt vanligt förekommande i Uppsala, i synnerhet om det nu är så att många talare inte tänker på det som dialektalt eller avvikande från vardagligt standardspråk.

2. Böt.

Har det inte själv, men har ofta hört det. Klassiskt Uppsalauttryck, men också representerat på ett bredare område bland de östra sveamålen med omnejd. Liknande varianter omfattar ”klöpp”, ”tröck” och ”röck”, det vill säga verb inom konjugation II med -y- (eller -i- i klippa) som mellanvokal. Det gjordes en uppföljande studie bland gymnasister i Uppsala på 90-talet (har tyvärr inte referensen nära tillhands) som bekräftar att ”böt” håller ställningarna ganska väl. Som författaren till den studien påpekar så ökar förmodligen benägenheten att använda de starka formerna i trycksvag ställning med preposition efter (alltså sannolikare ”Jag böt bort bilen” än ”Jag böt glödlampan”) vilket stämmer med min egna språkliga intuition.

3. Ändes.

Använder det inte, har hört det i ett fall (se nedan). Det här är nog ett ord som har tappat ställningen ganska så rejält. Man får några träffar när man googlar, men det är inte många. Jag har hört ordet bara i ett fall och då mer som egennamn, nämligen när kommunen döpte en gång- och cykelled längs Fyrisån till ”Ändes ån”. I UNT-artikeln om detta påpekade man att ”ändes” är ett gammalt Uppsalaord som betyder ”längs med” och det var nog behövligt för jag tror inte att det är särskilt många idag som känner igen det.

4. Tynnre.

Använder det inte, har inte hört det. ”Tynnre” betyder alltså ‘tunnare’ på rikssvenska och kan mycket väl ha rötter i fornsvenskan (jfr. tung, tyngre), men jag måste erkänna att jag inte kan påminna mig att jag skulle ha hört det sägas.

5. Det (a) lös i (b) husena.

(a) Använder det nog inte men har hört det ofta. Detta är samma typ som ”böt” ovan men har ett stöd i de standardspråkliga formerna rös och nös. Följaktligen har också ”lös” enligt undersökningen från 90-talet som jag nämnde ovan också fått en tydligt ökad utbredning med åren, och jag själv måste säga att jag nog anser att man borde kunna acceptera ”lös” i informell standardtext (medan ”böt” och ”klöpp” osv. ju av de flesta betraktas som alltför avvikande).

(b) Använder det inte men har hört det. Här måste jag dock lägga in en brasklapp: det känns ganska naturligt, låt vara lite informellt, för mig att bruka -na-ändelse då standardspråkets ändelse skulle vara -nen, dvs. ”ögona”, ”örona”, ”bena” och ”barna” istf. ”ögonen” osv. Att däremot generellt utvidga neutrumsubstantiv i bestämd form pluralis till att sluta på -ena skulle jag dock inte göra. Däremot är det en levande form som också har gamla rötter i nysvenskan men som är på tillbakagång under läsuttalets inflytande.

6. (a) Stog och (b) vänta i (c) ösregne.

(a) Använder. Jag tycker nästan att det känns mer naturligt att återge mitt lediga tal som sto, vilket ju är en form med mycket gamla anor (SAOB anger det som fornsvenskt), i alla fall i trycksvag ställning i pseudosamordnande fraser som ”jag bara stod och gapade”, men jag tror att samtliga former (stod, sto, stog) nog varierar ganska fritt hos mig. Stog känns dock mer som centralsvensk informell standard hellre än som en specifikt uppsaliensisk form, vilket ju också Widmark påpekar.

(b) Använder. Detta är ju en extremt vanlig form och som Widmark mycket riktigt anmärker så är det förmodligen i underkant när ”bara” 80% av hennes intervjuoffer säger att de använder sig av formen. Att tappa sista stavelsen i preteritum av verb i första konjugationen får ju idag nästan betraktas som informell standard och jag skulle inte bli förvånad om bruket faktiskt har spritt sig till ett par områden (som t.ex. södra Sverige) där jag vill minnas att det av hävd inte förekom i folkmålen.

(c) Använder. I alla fall tror jag det. Jag skulle nog vilja tro att det råder ganska fri variation här mellan bevarat -t och inte hos många och att det beror på situationen.

7. Bilen? Jag har den står i garaget.

Total aha-upplevelse. Man är ung, man lyssnar på sånger, man tror att de sjunger nånting, man förmår sig själv till att höra det, även fast det inte är det de sjunger. På samma sätt har jag säkerligen otaliga gånger hört former som ”jag har den står” men trott, inbillat mig att folk sagt ”jag har den stående” eftersom det är den enda formen som stämmer överens med min egen språkkänsla. Jag tror aldrig att jag har sett denna form i skrift och om jag har det så har jag nog trott att skribenten ändrat sig mitt i meningen (från ”den står” till ”jag har den stående”) men skapat en halvmesyr av det. Använder det inte själv, men vem vet, jag kanske ska börja…

8. Lag.

Använder inte men har hört. Detta alltså istf. lade (eller hellre la). Studien på 90-talet visade att detta bruk har gått kraftigt tillbaka (och varför säga ”lag” när man kan säga ”la”) men jag har hört folk i min egen ålder (och då är jag 80-talist) som säger det. Man får också en del träffar på Google.

9. Jag skulle inte ha tordats gått genom Vasaparken.

Använder förmodligen. Av diskussionen verkar framgå att Widmark här vill belysa användningen av dubbelt supinum. Hon gör det genom att välja en exempelmening som verkar väldigt ovan för en yngre generation: hade hon valt ”ha vågat gått” (alltså i motsats till standardspråkets ”ha vågat gå”) skulle det genast blivit mycket begripligare. Dubbelt supinum tror jag att jag använder och det har jag hört många gånger. Återigen är det en form som ju snarare är vardaglig standard hellre än lokaliserad till Uppsalaområdet.

Kort slutsats: av de 12 olika språkdrag som förekommer använder jag själv 5 (ibak, stog, vänta, ösregne, vågat gått) och har hört 5 (böt, lag, lös, husena, har den står) men inte hört 2 (ändes, tynnre). Nu har jag inga siffror till hands men jag tror att en genomsnittlig Uppsalabo ur socialgrupp 1 1969 skulle ha använt kanske 7-9 stycken av de former Widmark listar. Nu är ju mina föräldrar inte från Uppland så det kanske drar ner mitt snitt lite. Ändå får man nog säga att de dialektala formerna håller sig hyfsat bra. Det finns ju dessutom en del andra saker som man skulle kunna tagit upp, t.ex. ”skuffen” istf. bakluckan och min personliga favorit, nämligen ”ett hjärtan” för hjärtsymbolen (t.ex. ”Ta ett geléhjärtan så blir du glad!”), för att inte nämna ”jag har snackat med dom nere på kommun” (istf. ”kommunen”).

Till sist: detta blev ett jättelångt inlägg. Jag hade inte tänkt skriva så här långa inlägg i fortsättningen utan snarare göra lite spridda nerdyk. Nu är jag en ganska verbos person när jag får tid att breda ut mig, iofs.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: