…och parasitiskt imperfekt…

När jag var ute och gick idag slog det mig att i pseudosamordnande konstruktioner måste det naturligtvis också gå att tala om parasitiskt imperfekt, så jag sökte på ”jag tog gick” (dvs. istf. ”jag tog och gick”) och hittade ett par träffar:

Jag tog gick därför en skrivarkurs, eller rättare sagt en författarkurs, på en närliggande folkhögskola.” (Notera den märkliga placeringen av adverbet: ”Jag tog gick därför” istf. ”Därför tog jag (och) gick” eller Jag tog därför (och) gick”. Om detta har att göra med att förf. behandlar ”tog gick” som en enhet som inte kan separeras av ett adverb eller för att denne inte har svenska som modersmål (eller talar en för mig okänd dialekt där en sådan placering är tillåten) är för mig okänt.)

Jag tog gick ut för två år sen…”

”Så jag tog gick till ica & köpte 2 tidningar.”

Det finns säkert andra liknande konstruktioner därute. För övrigt undrar jag om ”parasitiskt imperfekt” egentligen är den bästa termen här. Wiklund döper om ”dubbelt supinum” till ”parasitiskt supinum” pga. fraser såsom ”jag hade kunnat slutat läst” (mitt exempel) där det hellre är trippelt än dubbelt supinum, och också för att ordet ”parasitiskt” bättre illustrerar vad det egentligen är frågan om, nämligen att de efterföljande verbens modus (liksom tempus) ”parasiterar” på det förstas. Men vad gäller parasitiskt imperfekt (min term) och parasitisk presens (Wiklunds term) så förändras ju inte tempus utan det enda som händer är att ”och” bortfaller. Detta gäller i alla fall en sådan konstruktion som ”jag tar och går ut” där det underordnade verbet måste följa det överordnade verbets tempus: i andra konstruktioner har man en valmöjlighet, såsom antingen ”jag håller på att städa” eller ”jag håller på och städar” och där indikerar en konstruktion som ”jag håller på städar” inte bara och-bortfall utan även att det underordnade verbet tar det överordnade verbets modus och tempus (modus därför att infinitiv, såsom ”att städa”, inte är ett annat tempus från ett finit verb som ”städar” utan ett annat modus, och likaledes med parasitiskt imperativ (”sluta särskriv!” istf. ”sluta särskriva!”) därför att imperativ också är ett modus och inte ett tempus).

Eftersom jag trots allt bara är amatörlingvist så vet jag inte vad som vore en bättre formulering. ”Närmande imperfekt”? ”Hyper[-pseudo-]samordnande imperfekt”? ”Sammanbindande imperfekt”? Jag kanske tar kör på det sistnämnda…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: