”Varken nån av dom”

Dagens inlägg är, liksom delvis det förra, också inspirerat av hiphopen, och då särskilt de rader man hittar i Petters ”Fredrik Snortare och Cecilia Synd”:

Det är både ve och skam att varken nån av dom finns
Det är en Stockholmssaga om ett par jag minns

Man rycker till på första raden. Kan man verkligen säga så, att ”varken nån av dom finns”? Tja, en sökning ger följande resultat:

”varken nån av dem”: 2170
”varken någon av dem”: 294
”varken någon av dom”: 10800
”varken nån av dom”: 3730

Jag prövade att skriva [”varken nån av dem finns” -petter] för att få bort de träffar som bara återgav texten till låten (stavningen med ”dem” istf. ”dom” är från hiphoptexter.com och kan förväntas ha återgivits av andra) men det gav bara 5 träffar totalt. I ljuset av de andra träffarna är nog den bästa slutsatsen att detta inte återger situationen korrekt, och enligt min erfarenhet bör en sån här sång, som ändå inte är jättekänd, inte ha särskilt många träffar på lyricssajter.

Så det totala antalet träffar är alltså nästan exakt 17000, vilket är för många för att det bara ska vara en engångsföreteelse som påtvingas av versmåttets restriktioner. Men varför protesterar min språkkänsla när jag hör raden? Andras gör ju uppenbarligen inte det, och vi förstår ju mycket väl vad Petter säger.

Vi börjar med att notera att användningen av ”varken” är korrekt i språkvårdens ögon i så måtto att Petter inte rappar ”att inte varken nån av dom finns”. Och vi kan ju byta ut orden ”nån av dom” mot deras referenter och få en klanderfri mening: ”Det är både ve och skam att varken Fredrik eller Cecilia finns.” Och vi kan tänka oss andra substitut:

(1) ”att ingen av dom finns”
(2) ”att inte nån av dom finns”

Och det är väl (2) här som är det som man spontant skulle förvänta sig, t.ex. med tanke på versmåttet. Vi googlar:

”inte nån av dem”: 1410
”inte någon av dem”: 16800
”inte någon av dom”: 8610
”inte nån av dom”: 2200

Sammanlagt alltså 29020 träffar, dvs. ca. 70% mer. Men om vi sätter ihop de olika stavningsvarianterna framträder en mer nyanserad bild:

varken:inte
”nån av dem” 154:100
”någon av dem” 1:57
”någon av dom” 125:100
”nån av dom” 170:100

Alla de varianter som avviker på något sätt från den neutrala normen har ”varken” som den vanligaste formen, och effekten är störst hos den mest avvikande varianten, ”nån av dom”. Däremot är ”inte” överlägset hos ”någon av dem”. Tydligheten i denna effekt är överraskande.

Jag är för lite lingvist och alldeles för mycket amatör för att kunna ge någon bra beskrivning av varför standardspråket inte verkar tillåta ”varken någon av dem”. Men om vi betraktar de två meningarna

(3) Varken nån av dem finns.
(4) Varken Fredrik och Cecilia finns.

så kan vi konstatera att i (4) specificeras en grupp ([Fredrik och Cecilia]) och ”varken” anger att för varje medlem i gruppen gäller att de saknas en viss egenskap, nämligen att finnas. I (3) tar vi hellre ut en viss medlem ur gruppen. Men därmed förloras den distributiva funktion som ”varken” har, så det verkar vara förklaringen. Fast denna regel späds ut när vi betraktar följande två meningar:

(5) Varken Vänsterpartiets eller Socialdemokraternas ledamöter förstår sig på politik.
(6) Varken nån av V:s eller S:s ledamöter förstår sig på politik.

(5) verkar, så vitt jag kan se, vara korrekt. Inför (6) ställer vi oss mest undrande: varför säga så, när det går lika bra och enklare med (5)? Åtminstone min språkkänsla vacklar här och jag känner mig lite mer accepterande inför (6) än inför (3). Vad gäller (6) känns det mer tydligare att vi tar ut var och en av elementen ur mängden och tillämpar en egenskap på dem, hellre än att vi väljer ut en specifik medlem, men om det beror på kontexten eller på själva konstruktionen är svårt att säga.

Till sist: jag sökte på strängen ”varken någon av dem” i Språkbankens konkordanser utan att hitta nånting. Det var drygt göra eftersom man inte kan söka på frassträngar i alla korpusar samtidigt utan jag var tvungen att göra det en efter en och därför orkade jag inte traggla mig igenom de andra varianterna. Jag gjorde stickprov på de andra varianterna i GP 01 men hittade inget. Vi får anta att detta är ett fenomen som har legat under den svenska sakprosans radar hittills. Och dessutom hann nystavningen ikapp SAOB så ordboken har inte hunnit till ”(h)varken” heller. Vi får ge oss till tåls ett drygt årtionde eller så. Annars vore det intressant att veta om det har en förhistoria eller om Petter hade örat mot stritan när han tog upp denna form.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: