Sje-ljudet

Det började med att jag läste Elerts ”Ljud och ord i svenskan” som är ett försök från början av 1970-talet till att ge en chomskyansk generering av svenskans fonologi, om jag förstod det rätt. I den boken stod någonting som jag sett tidigare men aldrig riktigt förstått, men här var det bättre beskrivet. Svenskan kan, enligt Elert, uttrycka fonemet /sj/ på två sätt: (1) det som Wikipedia kallar för en ”tonlös koartikulerad palatoalveolar och velar frikativa” (dvs. det sätt som de flesta av oss uttalar ”sju” på) och (2) som ett supradentalt ljud som det vi använder i ”fors”. (På 80-talet upptäckte man att vissa människor, förmodligen främst bland de yngre, uttalar sje-ljudet längre fram i munhålan, vilket låter ungefär som (1) men har ett annat uttalsställe. Jag tror att jag själv tillhör den gruppen.) Vissa människor, främst i Norrbotten och vissa stockholmare, använder ljud (2) hela tiden. Om en norrlänning gör det brukar man nog räkna det som ett typiskt regionalt drag, medan den stockholmska användningen har lite av överklassdrag över sig, sånt som ”fiiina flickor” gör, och det retar folk (däribland mig själv, oresonligt nog). Petra Medes uttal av sje-ljudet under Melodifestivalen i våras var ett bra exempel på detta.

Andra uttalar ljud (1) hela tiden, medan åter andra uttalar ljud (1) i ord där det i grundform förekommer initialt och medialt medan de uttalar ljud (2) i ord där det förekommer finalt. Så ”dusch” rimmar med ”kurs” men är inte samma ljud som i ”sjö” eller ”station”.

Det här hade jag läst förut men reagerat mot. Min ursprungliga tanke hade nämligen varit att det ljud jag använder när jag uttalar ”dusch” minsann inte är nåt sje-ljud, utan samma ljud som i ”kyla”, alltså som en palatoalveolar men inte velar konsonant. Men när jag nu läste Elert så lät jag mig ändå övertygas om att det var det supradentala s-ljudet (alltså samma ljud som i ”fors”) som allting handlade om. Jag hade tänkt försöka undersöka i vilken mån som folk använder just min distributionsregel, dvs. icke-supradentalt sje-ljud i initial och medial ställning men supradentalt sje-ljud i final ställning genom att gå igenom svenska hiphoptexter, men en snabb genomgång av några rappare från Stockholm-Uppsalaregionen övertygade mig om att mitt uttal nog inte var så speciellt ändå.

Men sen försökte jag uttala de ord som har sj-fonemet sist och döm om min förvåning, för min ursprungliga misstanke höll i sig. Det är inte så att det ljud jag använder i ”dusch” och ”bagage” är samma ljud som jag använder i ”kurs” och ”Lars”. Det låter förvisso nästan identiskt, men det är inte samma! När man rör tungan i slow motion så rör den sig enligt olika rörelsescheman för de två olika ljuden. Om detta är nånting nytt eller snarare nånting som man numera kan förvänta sig vet jag inte. Att jag behöver få tag på en modern, någorlunda pedagogisk och inte minst utförlig behandling av sje-ljudet är uppenbart. Här finns mer att fundera på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: