Kortformer av preteritum

I svenskan, liksom i vissa dialekter av norskan, finns ju en stark tendens att använda kortformer för preteritum för verb i första konjugationen, såsom ”jag betala'” istf. ”jag betalade”. Detta gäller även två verb som inte tillhör första konjugationen, nämligen säga och lägga (sa och la). Just sa har ju blivit så pass vanligt i skrift att man kan se det även i texter som inte har ett väldigt vardagligt stilvärde, t.ex. i en del tidningsartiklar. ”Han sa” ger också mer än två gånger så många träffar som ”han sade”, medan ”han la” har något färre träffar än ”han lade”. Men för verben i första konjugationen händer det ju i stort sett aldrig att man hittar kortformerna i texter med ett neutralt stilvärde. Om vi tar ett verb som just betala så hittar vi 16 träffar för ”se(da)n betala jag” men över 600 för ”se(da)n betalade jag). Så då frågar man sig vad som händer om vi tar ett verb som har ett vardagligt stilvärde, t.ex. softa. Och där ser det annorlunda ut:

sen softa vi: 2140
sedan softa vi: 10
sen softade vi: 180
sedan softade vi: 1350

Vi ser t.ex. att det finns en hierarki mellan olika former enligt hur informella de är. Det strider mot de allra flesta skribenters språkkänsla att blanda en form som ter sig ganska formell (sedan) med en väldigt informell form (softa). Att göra tvärtom och skriva ”sen softade vi” går dock bättre. Men de absoluta talen är inte självklart överförbara på andra verb: ett ord som chilla, som nästan är ännu mer informellt än softa, uppvisar ungefär 750:200 till förmån för den långa formen. Kanske blir det lättare att använda kortformerna ju vanligare ett ord är. Ett ännu tydligare exempel är printa, där det inte finns några träffar alls på ”se(da)n printa jag” men däremot 241 träffar på ”sen printade jag” och 7 på ”sedan printade jag”.

Precis som med att-bortfallen i förra inlägget så finns här en variation som verkar väldigt svår att förklara. Softa och chilla betyder samma sak, de har samma stilvärde, de är båda nya ord i svenskan bildade på engelska stammar (men kanske inte nödvändigtvis direkt lånade från engelskan, särskilt inte softa), de är båda tvåstaviga verb med accent 2, osv. Varför är det så stor skillnad?

Jag ska bara avsluta med ännu ett exempel, nämligen maila, som uppvisar följande fördelning:

”sen maila jag”: 923
”sedan maila jag”: 2
”sen mailade jag”: 311
”sedan mailade jag”: 428

Och vi kan jämföra med språkvårdens rekommenderade form:

”se(da)n mejla jag”: 0
”sen mejlade jag”: 5170
”sedan mejlade jag”: 138

Skillnaden mellan de två formerna kan förklaras i termer av att maila är mer informellt än mejla, men varför är det så stor skillnad mellan maila och printa? Varför finns det ingen som skriver ”printa” samtidigt som man får 900 belägg på ”maila”? Okej att ”maila” sammantaget är ett betydligt vanligare verb än ”printa”, men skillnaden är ändå frapperande.

Nånting skumt är i görningen här. En möjlig hypotes är att printa huvudsakligen används av folk som arbetar med datorer medan maila mer är ett allemansord. Men jag är säker på att om man gräver och tar upp andra verb så hittar man andra typer av variation som inte på samma sätt kan förklaras, precis som med att-bortfallet. Att kunna ge en rudimentär beskrivning av såna här fenomen, såsom de ter sig just nu, år 2009, och därmed fästa på pränt (i elektronisk form) små stycken av språkförändringar när de faktiskt sker, är ett av syftena med den här bloggen. Förhoppningsvis kommer någon förr eller senare ge sig på att faktiskt förklara dem också och göra en mer uttömmande beskrivning. Klart är att man skulle behöva göra mer ingående studier runt detta område.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: