Till hit och till dit

I svenskan skiljer vi ju traditionellt på plats- och riktningsadverb. ”Han är där”, men ”han går dit”. I modern engelska gör man ju ingen sådan skillnad, utan man säger ju ”he’s going there” även om man menar ”han går dit”. Nu har vi ju under senare tid sett hur detta system satts i gungning inom ett område, nämligen genom att ”var” har börjat ersättas med ”vart” så att man kan säga ”vart är du?” vilket ju tidigare skulle vara oacceptabelt. Min gissning är att vi inte har att göra med engelsk påverkan i detta fall. Många svenskar tycker att en mening som ”vart är du?” är fullt grammatisk, även fast de kanske inte använder den själva, men få skulle tolka meningen ”han går där” som någonting annat än ”vid den där platsen håller han på att gå”, snarare än ”han är på väg dit”. En engelskinfluerad kollaps av skillnaden mellan plats- och riktningsadverb är inte för handen än så länge.

Däremot kan ju systemet ändras på andra sätt. Om man googlar på ”till dit” får man upp många träffar varav de flesta är felskrivningar för ”till ditt” eller på annat sätt irrelevanta. Men man får något dussintal träffar på ”ska till dit” i betydelsen ”ska dit”: ”Några bra artister kommer under veckan, Veronica Maggio, The Sounds, Johnossi, Miss Li, Timbuktu, Bob hund med mera. Någon som ska till dit? …” Man får även ca. 10 träffar på ”åker till dit” och ”längtar till dit”, ca. 15 för ”går till dit” och ”åkte till dit” och ca. 20 för ”gick till dit” samt 7 träffar för ”skulle till dit”.

Ytterligare träffar ger infinitivformerna: ”åka till dit” ca. 50, ”längta till dit” 4 och ”gå till dit” ca. 25.

Detta är givetvis försvinnade få belägg i jämförelse med standardnormen men ändå så pass många att det verkar som om det ändå är en acceptabel form hos vissa skribenter. Anledningen till att jag blev intresserad av att kolla upp det var att jag själv kom på mig själv med att använda ”till dit” i mitt tänkande.

Faktum är att man även får en del träffar i presstext, vilket är väldigt förvånande. Just databasen PressText visade sig inte gå att använda men i Språkbanken får man en del träffar på ”till dit” som fördelar sig på databaser enligt följande:

Press97: 1 (DN)
GP01: 1
GP02: 3
GP03: 1
GP04: 1

Det tidigaste belägget använde formen ”ända fram till dit” vilket ger 5 googleträffar. Den formen tycker jag känns lite lättare att förstå att man väljer att använda ”till dit” med, pga. av konstruktionen ”ända fram till X”, men återigen är det väldigt få belägg.

Vi kan naturligtvis också söka på ”till hit” men då hittar vi något färre belägg:

”åker till hit”: 2
”åkte till hit”: 4
”åka till hit”: 5
”ska till hit”: 3
”skulle till hit”: 2
”reste till hit”: 1
”resa till hit”: 7
”går till hit”: 2
”gick till hit”: 3
”gå till hit”: 7

Träffar i Språkbanken:
Presstext 97: 1 (GP)
Presstext 98: 1 (GP)

Ja, vad ska vi då säga om detta fenomen? Det förekommer, det är inte bara en enskild människas infall utan verkar finnas hos fler skribenter än en, men det är sällsynt. Vi kan inte riktigt avgöra om det blir vanligare eller inte. Klart är att det förmodligen inte har hunnit registrera sig på radarn över ”språkfrågor som bör tas hand om”. Och anledningen till att det förekommer är kanske delvis att känslan för riktningsadverben håller på att urholkas, men kanske troligare att det uppstår en konflikt mellan konstruktionen ”längta/gå/åka till X” och riktningsadverben som ju ersätter ”till X” vilket leder till konstruktionen ”längta/gå/åka till [riktningsadverb]”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: