Endera som underordnande konjunktion

Det började med att jag lyssnade igenom Organism 12:s nya platta, ”Om Gud vill och vädret tillåter” (lagligt nedladdad från Pirate Bay!). Org 12, från Luthagen, exemplifierar ju ganska väl den krypande tendens som finns hos uppländskan att låta mer och mer norrländsk – första gången jag hörde ”Jag blir smal nu” trodde jag det var Ismen, från Östersund. (Den låten har ju det gemensamt med Ismens ”Kalla mig” att det är en något självnedsättande cover och det finns ju även en del textmässiga likheter, men utan accenten hade jag aldrig letts till att göra liknelsen.)

Nåväl, på spåret ”Rök utan eld” rappar Organismen:

Om du tar dej dit först, kan du hålla min plats
för jag springer mot tiden, men jag kommer dit strax
vi ska fira tillsammans endera nu eller sen
vi möts på slutet så kan vi göra rök utan eld

”Endera” har ju kommit att användas i betydelsen ”en av två”, men här fungerar det som synonym till ”antingen”, ett bruk som betecknas som ”vardagligt” i SAOL. Men kollar man i SAOB hittar man också en hel del andra betydelser, såsom till exempel här från 1671 hos Johan Risingh (guvernör i Nya Sverige och Sveriges förste nationalekonomiske författare): ”Af jagt.. kan een Landtmann icke ringa lust och Fördehl haffwa, eentera han tå wil medh Näht eller och Folcke­skall jaga.” Detta bruk, där ”endera” ersätter t.ex. ”vare sig”, betecknas av SAOB som ”knappast brukligt”. Ska vi slå vad?

Tja, de har nog egentligen rätt. Men detta hittar man från en ateistisk blogg: ”För det andra finns det inga rättfärdigande skäl till varför staten ska behandla trossamfund olika, endera de är teistiska eller ateistiska.” Och detta från ett examensarbete från Luleå: ”Förskollärare 3 säger att lärande är att förvärva kunskap, endera det är fakta eller förmågor.” Man kan byta ut ”endera” i dessa exempel mot ”vare sig” med bibehållen mening, medan i exemplet från Organism 12 ovan bör man snarare byta ut mot ”antingen”.

Så helt dött är inte detta sätt att använda ”endera”. Annars vore det intressant att se om ”endera” som samordnande konjunktion (alltså istf. ”antingen”) ökar, t.ex. pga. inflytande från engelskans ”either” (som är etymologiskt obesläktat men som låter lika) eller om det minskar eftersom ”endera” generellt har lite av en arkaisk prägel. Språkbankens konkordanser innehåller för få belägg för att ge tydliga utslag, men vi kan i alla fall se att formen inte är död inom 00-talets pressvenska. Vi får väl se.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: