Verbet ”va”

Vadå va? Jo, det är ju den talade svenskans kanske vanligaste verb, och det är ingen djärv gissning (fast jag inte har några data för att stödja det) att det i den talade svenskan är betydligt vanligare än det skrivna standardspråkets vara. Och då uppkommer frågan om huruvida detta även avspeglar sig i det skrivna språket.

Vi börjar med att notera att verbet va, i sin renaste form, har den skrivna paradigmen ”va – e – va – vart – va!” jämfört med verbet vara: ”vara – är – var – varit – var!”. (Icke-standardmässiga variantformer inkluderar ä istf. e och vatt istf. vart.) Och det är dessa former som vi ska undersöka i våra sökningar:

”att va”: 183000 (2,2%)
”att vara”: 8100000 (97,8%)

”att va kär”: 88700 (25,8%)
”att vara kär”: 255000 (74,2%)

”å va kär”: 10100 (53,3%)
”å vara kär”: 8850 (46,7%)

”och va kär”: 22700 (40,2%)
”och vara kär”: 33700 (59,8%)
I en hel del av dessa fall representerar ”och” självfallet inte infinitivmärket /å:/ utan konjunktionen med samma uttal, och ”va” representerar inte alltid ‘vara’ utan ‘var’.

”det e bra”: 231000 (0,8%)
”det är bra”: 28400000 (99,2%)

”de e lugnt”: 39600 (10,3%)
”de är lugnt”: 345000 (89,7%)

”hon e söt”: 124000 (29,6%)
”hon är söt”: 295000 (70,4%)

”han e söt”: 163000 (36,4%)
”han är söt”: 284400 (63,6%)

”dom e gulliga”: 7660 (36,9%)
”dom är gulliga”: 13100 (63,1%)
De flesta andra sökningar på olika varianter av ”e” istf. ”är” uppvisar en kraftig övervikt för ”är”.

”jag va lessen”: 12900 (25,6%)
”jag var lessen”: 37500 (74,4%)

”jag va ledsen”: 69000 (31,2%)
”jag var ledsen”: 152000 (68,8%)

”ja va lessen”: 15
”ja var lessen”: 8

”ja va ledsen”: 21
”ja var ledsen”: 14

”de va jätteroligt”: 13800 (25,1%)
”de var jätteroligt”: 41100 (74,9%)

”det va jätteroligt”: 36400 (14,1%)
”det var jätteroligt”: 222000 (85,9%)

”har vart”: 228000 (3,3%)
”har varit”: 6760000 (96,7%)

”dom har vart”: 251000 (87,1%)
”dom har varit”: 37300 (12,9%)
Det faktum att man får fler träffar på ”dom har vart” än på bara ”har vart” ger en verkligen åter skäl att betrakta Googles resultat med viss försiktighet.

”va inte lessen”: 25500 (34,6%)
”var inte lessen”: 48200 (65,4%)

”va inte ledsen”: 101000 (45,3%)
”var inte ledsen”: 122000 (54,7%)

”va inte så blyg”: 633 (4,2%)
”var inte så blyg”: 14400 (95,8%)

Ja, det blev en himla massa googlande här. Det har blivit ett stående tema på den här bloggen när jag har gjort den här typen av sökningar att påpeka att bilden är komplex. Vi ser i vissa fall att ”va”-formerna har gjort stora framsteg, även (som i ”han/hon e söt”-fallet) under i övrigt standardmässiga betingelser, medan så fort vi antar standardmässiga betingelser i en del andra fall så befinner sig plötsligt ”va”-formerna i kraftig minoritet. Kommer att tänka på David Crystals bok ”Language and the Internet” från 2001 som jag bläddrade igenom idag: Crystal hävdar ju att datormedierad kommunikation ska ses som ”det fjärde mediumet”, efter tal, skrift och tecken, och att det alltså bör betraktas som väsensskilt från fysisk skrift. Det kan man tycka vad man vill om: Crystals bok, skriven innan genombrottet för bloggar, Youtube, Google, Wikipedia, Facebook och Twitter, i en tid då MMORPG:er fortfarande kallades MUD:ar och innan bredband var var mans egendom, har en del av det tidiga Internets överentusiasm för djärva förutsägelser och extremt onödiga neologismer. Men klart är väl att folks skrivnormer går hand i hand med något slags syn på Internet som medium: är det bara ett annat sätt att skriva text, eller är det nånting helt annat? Jag tvivlar på att det fanns särskilt många medier där en, låt oss säga, sextonåring med normala språkkunskaper och attityder till språk skulle ha valt att skriva ”han e söt” innan datorerna kom. Att folk på det sättet, utan att det har varit föremål för så värst jättemycket debatt (relativt sett, naturligtvis) väljer att betrakta sitt skrivande på nätet som en helt annan sak än skrivande på papper, eller sitt skrivande på bloggar som en helt annan sak än sitt skrivande på ett skol-PM via Word, är en intressant företeelse som vittnar om attityder gentemot språk och skrivande, både hos den enskilde språkbrukaren som hos dennes omgivning, som är accepterande inför det faktum att förutsättningarna förändras. Det pågår inget jättearbete bland språkvårdare, lärare eller den insändarskrivande allmänheten för att få folk att skriva ”han är söt” på sina bloggar. Det pågår inte mycket arbete alls. Den typen av skrivande sker utanför och i konkurrens med den normreglerade skriftsfären. Kanske ser vi för första gången på 500 år, för första gången sedan tryckpressen infördes, en rörelse som innebär en decentralisering, en denormalisering, av det skrivna språket, och hur ny teknik används för att dereglera, inte reglera, hur folk skriver. Det är ”va”-formerna, i sammantaget relativa tal få, men i absoluta tal och i vissa sammanhang många, ett bra exempel på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: