Nån slags och nåt sorts

I Hinchcliffe och Holmes föredömliga ”A Comprehensive Swedish Grammar” från 1992 (det finns en senare förkortad upplaga) fördömer engelsmännen formen ”ett slags [utrumsubstantiv]” (och därmed också formen ”en sorts [neutrumsubstantiv]”) som ”ungrammatical” och menar att de  bör undvikas. Men hur är det i språkbruket? Vi börjar med att notera med SAOB att ingen av dessa former är särskilt ny:

(En viss söder- havsös) Inbyggiare skola wara smått Folck som föda sigh medh en särdeles (dvs. särskild) slagz Gethe Miölck (m. m.). (”Ordinarie Stockholmiske Posttijdingar”, 1687.)

”Annat sorts kött” (Brev av Georg August Wallin, 1841.)

Men hur är det på nätet? Vi börjar med att notera att olika adjektiv och artiklar som kongruensböjs enligt genus kan stå framför ”slags” och ”sorts”, så t.ex. ”en, någon, annan” osv.

Vi kan börja med att se om det är nån skillnad på abstrakta och konkreta substantiv:

”en slags kärlek”: 103
”ett slags kärlek”: 57
”nå(go)n slags kärlek”: 119
”nå(go)t slags kärlek”: 29

”en slags bil”: 31
”ett slags bil”: 7
”nå(go)n slags bil”: 44
”nå(go)t slags bil”: 8

”en slags grej”: 39
”ett slags grej”: 4
”nå(go)n slags grej”: 110
”nå(go)t slags grej”: 11

Ändå ett ganska tydligt mönster: de ”ogrammatiska” formerna dominerar. Hur har vi det då med ”sorts”?

”ett sorts hus”: 18
”en sorts hus”: 23
”nå(go)t sorts hus”: 15
”nå(go)n sorts hus”: 13

Nu ska jag genast säga att dessa är mer eller mindre de råa resultaten, så det döljer sig säkert många fel, t.ex. avstavade eller särskrivna ord. Men det intressanta är att om vi söker i Språkbanken får vi dessutom fram en hel del träffar på ”en slags”: bara i materialet GP04 (alltså Göteborgsposten 2004) får vi fram 143 träffar, vilket får betraktas som ansenligt, låt vara att ”ett slags” får 692 – men ett litet stickprov indikerar att kanske hälften av det materialet utgörs av plurala och neutrala objekt, som ju inte är relevanta. Däremot är proportionerna för ”ett sorts” och ”ett sorts” betydligt lägre.

Det man till slut kan notera är att sökningen ”en slags”, begränsad till regeringen.se, ger nästan 1000 träffar, många från utredningsbetänkanden, propositioner och andra officiella dokument. Detta kan jämföras med 1460 träffar för ”ett slags”, oavsett substantivets genus eller numerus. Man får dessutom 57 träffar för ”ett sorts”.

Summa summarum: det är för det första uppenbart att ”en slags” inte är ogrammatiskt. Att överhuvudtaget påstå att det är ogrammatiskt, när enligt gängse språkteorier grammatikalitet uppstår när en infödd talare av språket accepterar meningen som giltig, och detta definitivt är fallet med ”en slags”, är i sig väldigt problematiskt. Men man kan idag inte ens påstå att det skulle vara fel. På det sättet har språket hunnit förändra sig sen 1992. Det skulle vara intressant att gå vidare och se om Hinchcliffe & Holmes har ändrat sig i senare upplagor av deras verk – jag har visserligen läst en senare upplaga men kommer inte ihåg vad de sa om just denna fråga. Däremot kanske rekommendationen för ”ett sorts” kvarstår: det är inte lika vanligt förekommande och verkar ha ett vardagligare stilvärde, kanske därför att själva frasen ”en sorts X” inte är lika vanlig som ”ett slags Y” och att grammatikaliseringsprocessen därmed går långsammare – vi kan ju se att ”en slags” har funnits nästan dubbelt så länge i svenskan som ”ett sorts”. Men den underliggande processen är fortfarande densamma och kommer, om den får fortgå ostört, att leda till samma resultat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: