”Ingen hära”

I Lorentz & M. Sakarias, ”Vi maxar” kan man höra följande rader:

jag skiter i allt det dära min vän
jag får respekt för ingen hära är nära mig än

Versmåttet och inrimmet gör det tydligt att det är ”hära” som har valts, och inte ”här”, och behovet av ett komplett inrim är förmodligen det som motiverar valet av ”hära”: på andra ställen väljer rapparna ”här”. Men själva formen är ganska intressant: SAOB från 1937 tar överhuvudtaget inte upp den, men nämner dock ”härna” i frasen ”såna härna”.

Som har visats i litteraturen (har tyvärr inte referensen nära till hands) så genereras formen ”såna härna” förmodligen genom att man börjar med ett uttryck ”så här”, lägger till -n för att markera utrum (”sån härn”) och lägger sen till -a för att markera plural (”såna härna”). Idén är alltså att ”här” grammatikaliseras och fungerar mer som ett vanligt adjektiv. Och det är ju också det vi möter i ”det dära” i den första raden, där ”där” tar en bestämd form precis som ett vanligt adjektiv, vilket ju är en företeelse som är ganska vanlig i svenskt talspråk generellt. Det är alltså inte så konstigt. Men ”hära” står ju här för ”här” rätt och slätt. Så hur pass vanligt är detta?

Googlar man på ”ingen hära” får man 59 träffar, och ur konkordanserna kan man dra slutsatsen att många av träffarna har ett påtagligt vardagligt stilvärde. Men vi kan gå vidare och söka på andra kombinationer, såsom ”alla hära” vilket ger 146 träffar (1100 som ursprungsvärde) och ”många hära” som ger 58.

Fortsätter vi söka med singulara subjekt kan vi notera 181 för ”han hära” och 11 för ”jag var hära”. Om man med ledning av det sistnämnda söker på ”vi är hära” får man bara sex träffar. Detta är en stark indikation på nånting, nämligen att ”hära” är vanligare som någon slags bestämning än som predikat. I flera av de här exemplen går det inte att byta ut ”hära” mot ett adjektiv rakt av, och i de exempel som har singulara subjekt skulle vi inte förvänta oss att adjektivet skulle ta bestämd form: om vi tar exemplet med ”ingen hära är nära mig än” skulle vi t.ex. kunna få ”ingen puckad är nära mig än” och inte *”ingen puckade är nära mig än” – till och med ”ingen puckad” känns som ett gränsfall därför att vi hellre skulle använda ett substantiv: ”inget pucko”.

Så lite mystiskt är det allt. Lorentz & M. Sakarias är knappast ensamma om bruket, och de använder ”hära” i den troligaste kontexten. Men den exakta grammatiska rollen är lite knepig för en amatörlingvist att reda ut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: