Parkvall om stora och små språk

Via teknikens under, den svenska förkärleken för servicemindedness inom offentlig förvaltning och Adobe Digital Editions kan man sitta i England men låna böcker gratis (och lagligt!) från biblioteket i sin hemkommun hemma i Sverige. Alltså kan jag utan kostnad bläddra igenom Mikael Parkvalls ”Vad är språk?”. Jag har tidigare läst densammes ”Lagom finns bara i Sverige – och andra myter om språk”. Det är inte oväntat att en del saker överlappar mellan de två böckerna, som båda är populärt hållna böcker om språk i allmänhet – snarast ska Parkvall ha beröm för att han lyckas variera sig så mycket mellan de två böckerna.

Men en sak som kommer igen och som jag tänkte skriva om redan när jag läste ”Lagom” är Parkvalls tes att (1) svenskan är ett stort språk, (2) de flesta svenskar tror att svenskan är ett litet språk och att (3) de därmed misstar sig, eftersom svenskan är på plats ca. 80 av de ungefär 6000 språken i världen, räknat i antal talare. (Om man dessutom tar in andra faktorer, såsom att svenskan är ett utbildningsspråk från förskolan till doktorsexamen i två länder, officiellt språk i två länder samt i EU och Nordiska rådet, har en oproportionerligt stor närvaro på Internet osv. så står svenskan än starkare – kanske är svenskan bland de 20 starkaste språken i världen.)

Det går inte at argumentera med Parkvalls tes – han har ju rätt. Men det är också väldigt lätt att känna att detta nog inte är vad de flesta människor menar när de säger att svenskan är ett litet språk. För det är ju fortfarande så att de allra flesta människor i världen talar ett språk som är större än svenskan. Genom att använda siffrorna på Wikipedia får jag det till att ungefär 4 637 400 000 människor talar sådana språk, vilket när man delar med den mänskliga befolkningen (ca. 6,8 miljarder) innebär att 68% av världens befolkning talar ett språk som är större än svenskan.

Jämfört med andra språk är svenskan ovanligt stort. Men jämfört med de flesta andra människor tillhör svenskarna en liten – eller möjligen medelstor – språkgemenskap. Det är två olika synsätt, och det är ganska naturligt att vi, dvs. människor i gemen, är minst lika intresserade av den andra frågan som av den första. Svenska talas som modersmål bara av mindre än 1,5 promille av världens befolkning, men om svenskan ändå skulle vara världens största språk, därför att alla andra språk är ännu mindre (en situation som väl ungefär rådde i det förkoloniala Papua Nya Guinea) skulle svenskans ställning vara ohotad; jämförelsevis, om alla andra människor i världen bara skulle tala ett enda språk skulle svenskans ställning vara betydligt svagare. Förvisso skulle vårt språk då också vara det minsta i världen, men hotet mot svenskan skulle inte minska om vi i detta scenario införde tiotusen språk, vart och ett med ett hundratal talare, på andra sidan jordklotet.

Så hur skulle vi formulera oss, om vi skulle vilja undra huruvida svenskar talar ett mindre språk än vad, låt oss säga, genomsnittsmänniskan gör? Tja, frågan ”är svenskan ett litet språk?” låter som att den ligger nära till hands. Att ställa frågan på ett annat sätt blir väldigt otympligt. Och av den anledningen har jag betydligt större förståelse än Parkvall för de som hävdar att svenskan är ett litet språk, trots att de allra flesta språken i världen är ännu mindre…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: