”Ge mig, ge mig, ge mig nå mer” sjunger Kick (”Ge mig lite mer”), en fras som bara i sig får 17 träffar. Första belägget i skrift för ”nå” istf. ”någon, något, några” verkar enligt SAOB (1947) vara Brasck, Filius prodigus, 1645, där som neutrum singularis, alltså motsv. ”något”. Jag kan inte hitta några belägg för ”nå” antingen för maskulinum, femininum eller pluralis i SAOB. ”Nå” omnämns för övrigt blott som ”stundom” förekommande.

Men Google ger t.ex. ”Det var nå grabbar på min förra skola som smugit sig in i NO förrådet och snott en flaska smörsyra, sedan hade dom hällt ut smörsyran på lite olika ställen”. ”Nå” kan alltså stå som pluralis. Formen ”dom” antyder också att författaren i fråga är rikssvensk och inte finlandssvensk, även om detta inte är helt säkert. Annars anses ju ”nå” generellt, från vad jag förstår, vara ett finlandssvenskt drag, men knappast begränsat dit. Tjejerna i Kick kommer ju från Karlstad, och själv kommer jag från Uppsala men tycker ändå att ”nå” känns naturligt.

Jag ska inte försöka ge mig på att avgöra exakt hur utbrett ”nå” istf. ”något” eller ”några”. Däremot får jag inga som helst träffar på utrala substantiv. Frasen ”det var nå kille” ger inga träffar alls. Detta indikerar att ”nå” bara kan användas där komplementet är neutrum eller pluralis. Exemplet ovan ger ju vid handen att ”nå” kan användas även där komplementet är utrum pluralis (”grabbar”).

Sökningar indikerar också att ”nå” kan förekomma även då det följande ordet börjar på vokal. T.ex. hittar man: ”Syftade på att jag såg nå inlägg hon skrivit om dig, det var nå elakt iaf har jag för mig. Typ att hon var en större bloggare än dig och håna dig osv.” (Vi noterar ju dessutom ”större än dig”-konstruktionen liksom talspråkligt ”håna” istf. ”hånade”.)

Det faktum att ”nå” kan förekomma tillsammans med pluralformer indikerar att det inte bara är så att t:et i ”nåt” har fallit bort, vilket man annars skulle kunna tro. Så den närmare etymologin är lite oklar. Men det som gör att jag tycker att ”nå” är ett intressant ord är att det utgör en extrem förkortning av den ursprungliga frasen, urnordiska ”ne wait ek hwariR”, ”jag vet inte vem”, som blev ”nokkur” på fornnordiska och sedan utvecklade schemat ”någon, något, några”, som ju i talet förkortas till ”nån, nåt, nåra” och alltså i vissa fall till ”nån, nå, nå”. En ganska drastisk förkortning, kan man säga…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: