Stavfel

Ett oändligt ämne, jag vet, men också ett viktigt sådant. Staffan Hellberg, i sin artikel ”Blev det lättare att stava efter 1906?” försöker besvara just den frågan. Ett intressant perspektiv som där framskymtar är att stavningsreformer inte bör bedömas enbart eller ens huvudsakligen efter deras inre konsekvens, trogenhet mot böjningsläran eller hur pass väl en bokstav motsvarar antingen ett fonem eller ett ljud, utan utifrån huruvida det blir lättare att stava eller inte. Och det verkar det onekligen ha blivit. Det enda problemet verkar vara att folk inte åtlydde Svenska Akademiens rekommendation att behålla stavningen medhaft i perfekt particip: stavningen ”medhavt kaffe” utklassar det då (men inte nu) rekommenderade ”medhaft kaffe”.

Men svårigheten med ett sånt här kriterium är ju att det är väldigt svårt att bedöma om andelen fel enligt en ny stavningsnorm kommer att vara högre än andelen fel enligt den gamla innan reformen faktiskt är genomförd. Strikt talat är det väl endast då den nya stavningsnormen skulle legitimera en idag felaktig variant som ändå redan idag används av en majoritet av språkbrukare som man kan säga att stavningsreformen skulle minska antalet fel: folk kan skriva precis som idag och det blir ändå bättre. Men om man idag skulle förändra stavningen kan man inte räkna med att alla lydigt kommer att foga in sig i ledet. Den tyska rättstavningsreformen har visat sig vara ett misslyckande, låt vara att den på ytan verkar ganska vettig (åtminstone tycker jag att det verkar som ett lovvärt ändamål att försöka minska antalet eszett-bokstäver och att tillåta fler än två bokstäver att följa på varann). Så väljer jag t.ex. att skriva mail och maila istf. de rekommenderade mejl och mejla just för att hävda min självständighet som skribent i motsats till Språkrådets ukaser. Jag har skrivit så så länge jag kan minnas och upptäckten av att detta inte var den föreskrivna normen stärkte mig snarare i detta.

Det kanske finns en viss poäng i att Hellberg utvärderar stavningsreformen 2006, 100 år efter att den infördes, inte bara för att vi gillar att fira märkesår eller för att Google gör det lätt att undersöka stavningar, utan också för att efter 100 år har alla språkbrukare lärt sig normen i skolan och vi kan därmed säga att det inte finns några holdouts längre: de som inte skriver som normen bjuder är i en handfull fall medvetet arkaiserande, i vissa fall handlar de i aktiv protest, men i de flesta fall torde normen helt enkelt inte stå i överensstämmelse med deras språkkänsla. De kanske känner till normen men väljer att inte använda den, eller så känner de inte till den alls, eller inte i det aktiva skrivögonblicket. (Vi gör ju alla misstag när vi skriver.)

Vilka stavningar tenderar då att avvika från normen? Jag vet att det finns en massa forskning på det här området och jag ska inte återuppfinna hjulet, även om det vore kul. Jag har tidigare skrivit om att dedikera verkar vara betydligt vanligare än dedicera. Men här döljer sig också en uttalsskillnad: anledningen till att dedikera har börjat bli vanligare är gissningsvis att folk också har börjat uttala ordet med [k] och inte [s]. Vad gäller de misslyckade försök som gjorts att försvenska inlån via engelskan (visky, kancer, jos, sebra) har ju språkvården slagit till reträtt. Men de mest intressanta fallen är ju såna som rör ord där stavningen inte påverkas av målspråkets ortografi. Jag hade tidigare läst att tunt skulle vara ett sånt ord, men en googling på ”det är tunt” ger 46300 ord, att jämföra med 4200 för ”det är tunnt”.  En något högre avvikande andel hittar man för ”de är gammla”, 56600, att jämföra med ”de är gamla”, 239000. Här är ju problemet att /m/ och /n/ utgör undantag till den allmänna regeln om att långa konsonanter kan dubbeltecknas när de står framför konsonant om konsonanten står efter morfemgräns. Vissa har dock inte internaliserat denna regel, som ju innebär ett avsteg från den allmänna regeln att lång konsonant inte dubbeltecknas om den står framför en annan konsonant. Sålunda får man 664 träffar på ”det dubla”, men 109000 träffar på ”det dubbla” indikerar att folk inte har lika svårt med den här regeln.

Som vanligt gäller att undantag blir svårare att hantera ju ovanligare de är. Vi får alltså 10 procents fel på ”tunt”, men mindre än en procent på ”det är sant” (4,2 miljoner vs. 30600). Att föreslå att det ska stavas ”det är sannt” ser också väldigt illa ut. Men var ska man dra gränsen? Språkvårdens försök att påtvinga språket ordning står här inför problem, som aldrig har kunnat bli riktigt lösta. Det finns ingen egentlig anledning till att undanta /m/ och /n/ från dubblering framför morfemgräns, annat än att man tyckte att det såg fult ut med flera såna bokstäver i rad eftersom de tog upp mycket plats, från vad jag förstår. Det är också anledningen till att enstaviga ord med långt /m/ och /n/ ännu är undantagna från dubbelteckning, jämför upp med in. Norrmännen, vars syn på ortografi i mångt och mycket är mer rationell än vår, har inte haft några såna betänkligheter utan skriver ju glatt inn och hann. Självklart är de allra flesta beslut om språkriktighet i nån mån godtyckliga, men den svenska normen tycks osedvanligt godtycklig. Och den har inte heller kunnat upprätthållas helt: vi skriver lamm, ramm, damm för att undvika förväxling med ord på lång vokal.

Jag är inte en anhängare av en särskilt omfattande svensk stavningsreform. Men jag tycker om att tillåta variantstavningar (där även norskan är ett otroligt föredöme), och då skulle man kunna tillåta varianter inte endast på ordnivå utan även på regelnivå. Om folk vill skriva tunnt, ska de inte få göra det? Och om folk tycker att det känns (bisarrt nog inte käns, som det ju en gång hette) mer logiskt, ja då har ju stavningsreformisterna vunnit, annars har de förlorat. Frustrationen kommer sig kanske främst av att vi är fast i äldre generationers godtycke och det känns som att vi inte kan göra nånting åt det alls.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: