Arena-comeback

I svenskan heter det ”fisk, fisken, fiskar, fiskarna” och ”fiskare, fiskaren, fiskare, fiskarna”. Samma sak för dom och domare. Tidigare hade man stavningen ”fiskarena” som bestämd plural av ”fiskare” för att markera skillnaden mellan de båda orden. Uttalet ”fiskarena” levde även ganska länge kvar inom finlandssvenskan men är väl idag utdött, tillsammans med andra varianter såsom ”fiskrarna”. Men ikväll såg jag att mönstret har gjort comeback i svenskan efter en längre tids frånvaro.

Engelskans verb skate (åka skateboard) brukar oftas renderas som skejta i svenskan, och nomen agentis skater som skejtare. Detta är resultatet av en förfärande offensiv från språkvårdare, som brukar påpeka att skatare inte bevarar diftongen och att skateare ser konstigt ut. Men idag fick jag en inbjudan på Facebook som använder ordet skatarena. Detta motsvarar uppenbarligen det som på språkrådssvenska heter skejtarna. Och man får åtminstone en, kanske två träffar till på nätet. Däremot hittar man ingenting för ravarena (istf. rejvarna) eller fakarena (istf. fejkarna, som ju iofs. i sig inte är så väldigt vanligt).

Så detta fenomen är med andra ord väldigt marginellt, i synnerhet eftersom engelskinlånade nomina agentis med diftong i roten inte verkar vara så himla vanliga. Men hur dyker formen alls upp? Ordet skatare bevarar ju inte diftongen – man skulle tro att det är någon som håller på med skator, alltså fåglarna. Men det tycks som att det faktum att det finns ett <e>, låt vara inte på rätt ställe, indikerar att ordet har en diftong.

Annars skulle ju en mycket bättre form helt enkelt vara skatearna. Vi får 136 träffar på detta, att jämföra med till synes 3810 bruttoträffar för skatarna och 33000 för skejtarna. Om dessa siffror är någorlunda korrekta så indikerar det att den rekommenderade stavningen har fått ett stort genomslag, utan att vara helt oomstridd. Att fler än 10 procent ändå väljer den på många sätt väldigt otillfredsställande stavningen skatarna tyder på ett visst missnöje med påbudet att alltid försvenska oavsett vad. Och som alltid måste man vara försiktig med googlandet, inte bara därför att de rena siffrorna kan vara helt fel, utan också därför att det kanske inte ger svar på frågan – om vi vill få en uppfattning om modersmålstalares språkkänsla i gemen måste vi på nåt sätt försöka ignorera de oräkneliga belägg som är direkta resultat av påbud uppifrån, utfärdade av Språkrådet och förmedlade via korrekturavdelningarna: sådana påbud kan påverka och kommer påverka vår språkkänsla på sikt, men om vi vill fånga uppfattningarna som de ser ut just nu måste vi försöka betrakta de texter som är producerade av helt vanliga människor. (Detta är lätt att säga och svårare att upprätthålla, och väldigt svårt att genomföra i praktiken. Men det bör nog sägas ändå.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: