”Omständligt”? Alltför omständigt!

Nu ska jag skriva ett ord som jag inte får skriva på språkvårdarsvenska, och som jag framför allt inte får skriva för alla språkfascister därute. Ordet är… you guessed it: omständig! När jag tidigare idag var i färd med att skriva ordet så kollade jag först upp Språkrådets rekommendation, och sen SAOL, bara för att vara helt säker på att det var ”fel”. Och sen skrev jag det, med en känsla av syndfull, odygdig njutning. Samt med en känsla av rättfärdighet, ska sägas, för att i min idiolekt heter det omständig. Det heter inte omständlig. Skulle jag höra ”omständlig” skulle jag reagera, inte kraftfullt eller med indignation, men dock med mild förvåning.

Är jag helt fel ute? Jag tror inte det. Låt oss googla:

”det är omständigt”: 11300 (57%)
”det är omständligt”: 8410 (43%)

Victory! Eller nåt. Med reservation för osäkerheten som finns i alla googleresultat kan vi i alla fall känna oss ganska säkra på att ”omständig” har en hyfsat stor andel av träffar på nätet. För att få en känsla för hur den genuina språkkänslan ser ut hos skribenter vars publicerade texter inte gåtts igenom av korrekturen sitegooglade jag på blogg.se:

”omständigt”: 1320 (80%)
”omständligt”: 331 (20%)

Det var ju en bra idé. Då framgår det än tydligare att ”omständig” faktiskt är den form som stämmer bäst överens med mångas språkkänsla. Men återigen: hittar vi den i SAOL? Nej. Accepteras den av Språkrådet? Nej, men det måste tilläggas att Språkrådet ändå tycker att det är ”begripligt” att folk säger ”omständigt” vilket man får ta till tacka med för stunden.

Men om vi då har en databas innehållandes tusentals sidor svenskspråkig text, den överväldigande majoriteten skrivna av modersmålstalare, där vi har över 1600 belägg på en enda böjningsform av det relativt ovanliga ordet ”omständ(l)ig”, hur kommer det sig då att den stavning som får 4 av 5 belägg inte accepteras av normerande språkvårdsinstanser? En hypotes är traditionens makt. En annan är, som vanligt, att språkvården tittar mer på tidningstext än på vad vanliga människor faktiskt skriver. Den första kan vi bara spekulera om. Den andra kan vi faktiskt testa. You know the drill. Vi söker i Presstext:

”omständigt”: 177 (13%)
”omständligt”: 1145 (87%)

Ja, här var det som synes uppochnervända världen. Här har man gjort sin läxa och läst på i Språkriktighetsboken och andra källor och bemödat sig om att skriva rätt. (Samt i vissa fall vägletts av sin språkkänsla, det måste medges.) På så sätt blir ju språkvårdens fokus på presstext en slags självbekräftande cirkel eller självuppfyllande profetia: man normerar efter vad pressen skriver men pressen skriver efter normen, så då behöver man ju inte ändra sig. Men ändå… ändå kan inte all språkvård i världen undvika att fler än 1 av 8 fall innehåller det icke-rekommenderade ”omständigt”.

Det finns naturligtvis en massa människor därute för vilka det heter ”omständligt”. Det är inte fel: det är det etymologiskt korrekta. Ett tag funderade jag på om bokstavskombinationen [ndl] var acceptabel enligt svenskans fonotax, och det är den naturligtvis, som ord som pendla visar, men särskilt vanlig är den inte. Kanske har detta gynnat analogibildningen till ord på ständig, som ju är betydligt fler i svenskan.

Och innan vi slutar kanske vi ska gå in på det också: visst, omständlig kommer från tyskans umständlich, och tar vi bort l:et förlorar vi den kopplingen, en koppling som kanske inte särskilt många människor känner till ändå med tanke på tyskans ställning i Sverige idag. Och då kan ju den naturliga invändningen vara: omständig har ju ingen etymologi! Det är ju bara en hopblandning, ett mischmasch! Det är ju…, säger man, det är ju… inget ord! Ord kan bildas genom avledning och ljudskridning och regelbundna grammatiska förändringar, men inte genom sammanblandning! Eller?

Tja, i det här fallet rör det sig om det som språkvetare kallar för analogibildning, dvs. att ett ord förändras efter mönster av ett annat. Det är knappast ovanligt. I det här fallet är, som Språkrådet noterar, –ständig en efterled som är företrädd av flera olika ganska vanliga ord, medan -ständlig, förutom att vara svårt att uttala, endast förekommer i det här ordet. Så har vi t.ex. fått skrev, preteritum av skriva, genom analogi med rida-red. Det ursprungliga verbet var nämligen svagt. Exemplen kan mångfaldigas, både på såna som blivit accepterade och såna som inte blivit det.

Kontentan: omständig är den variant som verkar accepteras av klart flest människors naturliga språkkänsla, det vållar inga som helst stavnings-, böjnings- eller uttalsproblem, det är redan idag någorlunda representerat i tidningstext, och det har tillkommit genom en logisk process. Jag ser inga som helst anledningar att inte acceptera formen som lika giltig som omständlig. Sen får språkfascisterna tycka vad de vill.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: