Det är coollugnt

När jag läste igenom gamla ”Reuters rutor” idag la jag märke till en anekdot som jag sett berättas förut, förmodligen först av Catharina Grünbaum men sen även av andra. En ung journalist som gjorde en intervju hörde någon säga att han var ”kolugn”, varpå journalisten ifråga skrev ”coollugn” i artikeln. Denna lilla sedelärande historia ska illustrera dels den brist på kontakt som Dagens Ungdom har med det gamla bondesamhället, anglicismernas ständigt ökande inflytande samt bakgrunden till folketymologier, nämligen att man för vidare vad man hör och inte vad som sägs.

Jag tvivlar i och för sig inte på att denna historia är sann, men den känns ändå som en engångsföreteelse. ”Cool” kan visserligen användas både i betydelsen ”häftig” och ”lugn”, men ordet verkar inte ha en självklar roll som förstärkare eller modifierare till ”lugn”. Vad innebär det att vara coollugn? Att vara lugn på ett coolt sätt? Att vara lugn och cool samtidigt, och i så fall med vilken betydelse av cool? Att vara så lugn att man blir cool, t.ex. i en pressad situation? Det är inte ett uttryck med en självklar tolkning, och det är svårt att komma på andra möjliga sammansättningar med ett förled på ”cool-”. Ett inlånat prefix som ”über-” behöver man däremot knappast tveka på. (Däremot är det, sagt vid sidan om, lite oklart vilket svenskt prefix ”über-” skulle kunna förväxlas med. Måhända att vi hade sett *überboren, i sig ett tyskt ord, om inte yverboren hade varit så ålderdomligt. Jag googlade men hittade inget.)

Det fick mig att fundera på om det bara var en tillfällig lapsus, som inte gärna skulle kunna upprepas av andra språkbrukare. Exemplet skulle därmed förlora lite av sin kraft: det skulle inte gå att generalisera till andra språkbrukare i samma generation. Så därför sökte jag lite i PressText, och hittade faktiskt tre träffar, Grünbaum krönika ej medräknad. Däremot hittade jag ingen träff tidigare än den krönikan; den rimligaste tolkningen är att artikeln ifråga inte finns med i PressTexts material, som ju är mindre komplett för 90-talet. Det man kunde se var för övrigt att 2 av de 3 träffarna hade ett bindestreck emellan leden: ”cool-lugn”.

Men nåväl. Om man googlar, får man då några träffar på ”coollugn”? Ja, faktiskt. Hela 6470 stycken om man ska tro Google. De 314 träffarna på blogg.se bekräftar intrycket. Lägger man ihop de olika böjningformerna får man totalt 433 träffar på blogg.se, och lägger man dessutom till formerna på ”coolugn” och ”koolugn” får man 475 att jämföra med 1078 för ”kolugn”, och då ingår ju säkert en del träffar i betydelsen ”koleldad ugn” däri, men hur många är svårt att bedöma.

Resultaten förvånar. Att det är så lite som 70-30 till förmån för ”kolugn” hade jag inte alls förväntat mig. Det visar att Catharina Grünbaums exempel från 1998, om än tidigt ute, inte var missvisande. Här är en förändring verkligen på gång, och snabbt. Huruvida den kommer att stanna upp när en del av de unga bloggskribenterna lär sig att det ”heter” ”kolugn” återstår dock att se. Man kan nog också tänka sig att när denna förändring kommer till allmän kännedom så kommer det att komma en del protester: ”kolugn” förknippas med den gamla dästa svenska bondekulturen medan ”cool” förknippas med den angloamerikanska populärkulturen. Kontrasten bland metaforerna kan inte bli större.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: