Pulsa och pulsera

”Blodet pulsade i ådrorna”, sa Christin Meltzer i Melodifestivalen i helgen.  Man kan förvisso pulsa på svenska, när man går genom tung snö, men det var ju inte riktigt det som menades. Nej, snarare var det ju ”pulserade”. Är detta då ytterligare en anglicism, en försvenskning av engelskans to pulse? Liknande inflytande har ju gjort att tyskan numera har ett val mellan parken och parkieren där engelskan har to park och svenskan parkera.

Men SAOL ger en något mer komplicerad bild. Vi finner belägg för pulsa redan i slutet på 1600-talet, men sen med svaga belägg fram till 1900-talet. Vi hittar också tämligen få belägg på nätet: 10 stycken, närmare bestämt, för ”blodet pulsade”, varav ett är från August Strindberg, ”Återfall”, liksom 15 för ”blodet pulsar”.

Däremot hittar vi 95 belägg för ”parkade bilen” och 38 för ”parkar bilen”. Belägg för övriga liknande verb är svåra att hitta: 6 stycken för ”planar att” och 1 för ”planade att”, istf. ”planerar/de att”. Det handlar ju inte om att samtliga verb på -era förlorar -er-. Engelskt inflytande skulle ju inte kunna göra att spatsera blir spatsa, eftersom det inte finns nåt engelskt verb som kan dra det svenska verbet i den riktningen. Det vi däremot möjligen skulle kunna se är att engelska verb på -ise inte blir -isera utan -isa på svenska. Om vi tar ett verb som engelskans to randomise så hittar vi faktiskt ett belägg på att randomisa, vilket självklart är en bråkdel av beläggen på randomisera. Men det är ett exempel på hur er-lösa former skulle kunna etablera sig i svenskan.

Möjligen skulle man kunna förvänta sig en situation där engelskans -ise motsvaras av svenskans -era istället för -isera. Istället för randomisera skulle vi alltså ha randomera. Och visst, man får några träffar på randomera med former, men det är inte många. Man får också några dussin träffar på hypnosera, istf. hypnotisera. Att det inte är *hypnotera (jmf. to hypnotise) kommer förmodligen av att man behandlar verbet såsom avlett från hypnos. Mer oomstridda är de 82 råa beläggen på ”terrorera”.

Ändå får man säga att inte mycket händer. De svenska formerna på -isera är förhållandevis långa och är inte härledda av inhemska ord (utan av franskans verbändelse -er), men är ändå i högsta grad produktiva. Vi får följa utvecklingen, men just nu verkar inte mycket tyda på att Christine Meltzer förebådade den framtida språkutvecklingen genom sitt pulsande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: