Guld(et) är dyrt

Ett snabbt inlägg om ett problem som snabbt skulle kunna avhjälpas om jag sutte med Svenska Akademiens Grammatik, vilket jag inte kan göra då jag är utrikes. Jag läser just nu Östen Dahls mycket intressanta monografi Grammaticalization in the North: Noun Phrase Morphosyntax in Scandinavian Vernaculars (tillgänglig online i denna pdf-fil) som bland annat tar upp användningen av bestämd slutartikel i nordliga svenska dialekter, som i många fall används där standardsvenskan har obestämd form. Dahl exemplifierar med följande mening från älvdalskan:

(1) Guldið ir dyrt.

Detta skulle alltså motsvara standardsvenskans:

(2) Guld är dyrt.

Men vänta lite här nu. Om vi översätter (1) till dess bokstavliga motsvarighet på svenska får vi:

(3) Guldet är dyrt.

Det verkar misstänkt grammatiskt, men vi kanske måste skilja på olika kontexter. Vi kan jämföra:

(4) Man har hittat guldet i Västerbottens inland.
(5) Guldet står i 1200 dollar/ounce medan silvret står i 500.

(4) är en grammatisk mening, men endast om det finns någon specifik, av kontexten känd, bit guld som man har hittat. Den kan inte utan vidare bytas ut mot

(6) Man har hittat guld i Västerbottens inland.

Däremot skulle åtminstone jag betrakta följande mening som ogrammatisk:

(7) *Guld står i 1200 dollar/ounce.

Och om 1200 dollar/ounce är mycket kan vi ju därmed säga att (3): guldet är dyrt.

Det guld som omnämns i (5) är inget specifikt guld. Ändå måste vi ha den bestämda formen. Så verkar det vara när vi talar om mer eller mindre fasta priser på handelsvaror. Eller? Kan vi inte också säga (2): guld är dyrt?

Faktum är att (2) är en lite vansklig mening att jämföra med. Den riskerar att falla in i samma fålla som meningen pannkakor är gott, som ju ofta tolkas som en ellips för det är gott med pannkakor. Men är det så, så kan givetvis inte bestämd form komma ifråga. Meningen *det är gott med pannkakorna, där pannkakorna är vilka pannkakor som helst, är ogrammatisk.

Vi kan se att detta möjligen är vad som händer när vi betraktar

(8) Olja är dyrt.

Här är olja en handelsvara precis som guld, men det finns ingen kongruens. Det finns det däremot i

(9) Oljan är dyr.

Återigen skulle en mening som

(10) *Olja är dyr.

te sig ogrammatisk.

Vi ser alltså att den älvdalska meningen (1) motsvarar svenska meningar både av typ (8) och av typ (9) och att det är svårt att avgöra vad som är vad. Detta vet naturligtvis Östen Dahl om, får man förmoda, men hans kategoriska uttalande att (1) motsvaras av (2) riskerar att förvirra läsaren. Eller så var det bara jag som blev förvirrad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: