Att behöva att

”Jag vill veta vägen till herdarnas hus/Jag behöver att omges av en ledstjärnas ljus” sjunger Ted Gärdestad i ”Sol, vind och vatten”. Märker ni nåt underligt med dessa rader?

Jo, det är naturligtvis formuleringen ”behöver att omges”, istf. det att-lösa ”behöver omges”. Behöva är ju ett hjälpverb, och hjälpverb åtföljs vanligtvis av nexusinfinitiv, dvs. att-lösa infinitiv.

Man kan tänka sig ett par olika förklaringar till Gärdestads formulering. Den troligaste är givetvis att ”att” behövde stoppas in på grund av versmåttet, men frågan är om det inte hade stört lyssnarörat mindre att förlänga ”behöver” över tre stavelser istf. att stoppa in ett ”att”. En mer kittlande förklaring är att både svenska och engelska Wikipedia anger att Ted skrev grunddragen i sina låttexter på engelska och att de sen översattes till svenska av hans bror Kenneth. I så fall skulle kanske ”jag behöver att omges” kunna spegla ett engelskt ”I need to be surrounded” eller nånting liknande. Men det blir bara spekulationer om man inte har sett originalanteckningarna. (För övrigt står dessa påståenden utan källa, så man ska nog ta dem med minst ett par nypor salt. Oavsett om texterna ursprungligen skrevs på engelska måste översättningen ha varit ganska fri.)

Saken är ju den att ”behöver att” stör språkkänslan på ett sånt sätt att formuleringen gränsar till att överhuvudtaget vara grammatisk. Om vi följer ordets historia i SAOB (1902) ser vi också att former med ”att” dyker upp här och där i nysvenskan men att det aldrig verkar ha funnits någon tydlig period då ”att” har varit huvudregeln. Vi kan till och med följa ord in i medeltiden genom FLDB (Fornsvensk lexikalisk databas) och även där ser vi att de få belägg som citeras med behöva + infinitiv samtliga är att-lösa. Behöva har alltså varit ett hjälpverb redan från första början. Den utveckling som vi ser med futuristiskt komma, där att-formerna först de senaste årtionderna fått rejäl konkurrens av de att-lösa, föreligger alltså inte. Det finns alltså egentligen inget ålderdomligt över Gärdestads att-bruk, utan konstruktionen har under flera århundraden haft en endast marginell roll i svenskan. Att den dock förekommer något flitigare i den äldre nysvenskan säger oss dock att vår intuition att dess grammatikalitet är tveksam kanske inte alltid har delats.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: