Bestämd slutartikel i förortssvenskan

Betrakta följande två citat från Ken Ring, ”Cutta dom”:

Det är den lilla bruna blatten/Men nu tar han satsen

Jag sticker dom från vänster hand i ryggen/Är ganska ofta på flykten

Det som sticker ut här är att Ken Ring använder bestämd form för ”satsen” och ”flykten” där rikssvenskan skulle ha obestämd form. Självklart kan detta förklaras det med vikten av att texten ska rimma (och stavelseantalet gör att det hursomhelst måste vara bestämd form). Men versmåttet kan inte förklara former som inte är grammatiska i författarens idiolekt. Undantaget är möjligen när grammatikalitet är genrespecifikt, såsom när man har SOV-ordföljd i dikter, men frågan är om hiphopen har tillräckligt etablerade konventioner för att kunna utveckla den typen av normer, liksom om bruket av bestämd form i såna här fall i så fall skulle falla under såna normer.

Jag kom att tänka på det här med bestämd form när jag läste Dahls ”Grammaticalization in the North”. Strax innan dess hade jag dessutom läst Torgny Lindgrens ”Pölsan”, och där förekommer ju en hel del bestämda former där rikssvenskan inte skulle ha dem, såsom t.ex. i possessiva konstruktioner av typen ”Brittas pölsan”. För ett par inlägg sen diskuterade jag Dahls älvdalska exempel ”Guldet är dyrt”. I Ken Rings fall har vi dock att göra med nåt som verkar vara ett lite mindre påfallande brott mot standardsvensk grammatik, i det att konstruktionerna ”att ta sats” och ”att vara på flykt” är lexikaliserade: man skulle kunna tänka sig bestämd form, men pga. de konventioner som råder så är det inte det.

Så parallellerna mellan Ken Ring och de nordsvenska dialekterna är tämligen begränsade. Men det finns ett ytterligare tecken på att bestämd och obestämd form glider ihop i förortssvenska varianter, och det är ish-formerna. Så rappar Dogge Doggelito (”Rör på göten”): ”Vi ska ooa hela natten, tills stället stänger/Sen hotellish så du kan suga den som hänger”. Här måste ”hotellish” förstås som ”hotellet”. Å andra sidan är det lätt att hitta exempel på ish-former som tydligt motsvarar standardsvensk obestämd form. Så följande bloggexempel: ”ååh!!!! Världens bästa tv-program!!! nej,nu ska jag äta matish! püss.” Detta behöver inte vara skrivet av en person som talar en förortssvensk variant. Om man googlar på olika ish-former får man snarare känslan att de används av personer som inte gör det. Detta kan vara ett argument för att ish-former överanvänds och att de egentligen motsvarar standardsvenska bestämda former. Men det stämmer nog inte: vi märker t.ex. att ish-former kan användas även för verb och adjektiv. Man får t.ex. mer än ett dussin träffar på ”den är coolish”.

Detta tyder preliminärt på att förortssvenskan inte har lika strikta regler för bestämd och obestämd form som standardsvenskan. Om det är en allmän tendens som gör Ken Rings rader grammatiska eller om det är ett oberoende fenomen kan jag inte svara på här. Men det detta möjligen indikerar är att det finns intressanta drag på djupet i förortssvenskans morfosyntax som är förtjänta av djupare studier. Att bara peka på att man avslutar vissa ord med ”-ish” duger liksom inte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: