Figurera och tortilla

”Figurerar i Efterlyst/Fan man är väl en mästertjyv” rappar Sedlighetsroteln på deras ökända ”Ring Snuten” och illustrerar därmed det etablerade bruket av verbet figurera: ”att förekomma”. Men på engelska kan ju verbet to figure (out) också betyda ”att ta reda på; att luska ut”. Kan man använda verbet i denna betydelse på svenska också?

Ja, vissa verkar tycka att det går bra, men det finns en stor diskrepans: vi får 12 träffar på ”figurerade ut” men så många som 1950 råa och 283 netto- på ”figurera ut”. En del av dessa verkar dock vara maskinöversättningar, så de siffrorna måste tas med en nypa salt. Men det förekommer, och är egentligen inte konstigare än de klassiska översättningslånen ”adressera ett problem” och ”spendera tid”, låt vara att betydelseförskjutningen i källspråket, engelskan, nog är betydligt mer komplicerad.

Jag plöjer just nu igenom de nummer av den numera nerlagda Språkvård som finns på nätet, och i nummer 3/2000 (s. 9) förekommer en diskussion om ordet tortilla. Dåvarande Språknämndens (nuv. Språkrådets) rekommendation är att uttala ordet [tortil:ja]. Jaha. Det väckte förvåning hos undertecknad, som alltid uttalat ordet [tortija]. Så långt Språkrådets rekommendation; kollar man upp vad Svenska Akademien säger får man delvis motstridiga besked.

SAOB (2005) har [tortil:ja] som första form, och därefter ett läsuttal [tortil:a], varefter följer ”liksom med mer liksom mindre genuint spanskt uttal”. Det framgår inte om det är j-uttalet (alltså det uttal jag använder) som härmed avses, men det behöver ju inte vara så: man kan till exempel uttala ordet med ett hörbart [r] istf. ett sammansmält [rt], och r-ljudet kan göras mer eller mindre tremulantiskt (varvid man nog närmar sig ett överdrivet uttal av det slag som engelska Wikipedia kallar ”hyperforeignism”).

SAOL, å andra sidan, har en annan syn, trots att denna skrift bara kom ut året efter. Där är j-uttalet förstaalternativ, med lj-uttal som likvärdigt andrahandsalternativ. Anledningen är förmodligen helt enkelt att redaktionerna gjort olika bedömningar – jag tror inte att det är sannolikt att det faktum att SAOL är mer normativ än SAOB påverkar i någon riktning.

Det intressanta är att Språkrådet listar några andra spanska ord till stöd för sin uttalsrekommendation: paella, Sevilla, Mallorca. Men av dessa ord skulle jag vilja ha j-uttal åtminstone på Mallorca, lj-uttal på Sevilla och lutar åt lj-uttal på paella. Det är inte helt klart att det spanska ll-ljudet generellt motsvaras av svenskt lj ens i äldre spanska lånord.

Sverige är väldigt ovanligt i det att spanska är det mest populära främmande språket efter engelska, särskilt när man betänker landets traditionellt svaga kulturella kopplingar till den spansktalande sfären. Det vore oväntat om inte denna drastiska ökning i spanskakunskaperna skulle leda till ökad kunskap om det genuina spanska uttalet hos befolkningen i allmänhet. Därmed kan vi observera en nyansering av den etablerade bilden av uttalet av lånord i svenskan: engelska lånord uttalas mer och mer efter källspråkets uttal, medan äldre lånord från t.ex. franska och tyska uttalas mer och mer efter bokstaven. Men så är alltså inte fallet med spanskan, intressant nog.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: