Fönsterna eller fönstrena?

Jag har tidigare skrivit om att neutrer som slutar på konsonant av vissa språkbrukare böjs i bestämd form pluralis som om de hade slutat på vokal: husena, inte husen, på samma sätt som äpplena. Och, som jag tidigare har anmärkt, så är detta mönster idag betydligt vanligare för ord som slutar på obetonat -r eller -l. Men det jag har lagt märke till är att det råder viss tveksamhet om exakt hur dessa långa former ska uttryckas. Vi kan ta ett exempel, SAOB-artikeln om ”läger” från 1941: ”pl. best. lägren, vard. äv. lägerna”. Men… för mig skulle den naturliga formen vara lägrena. Och på samma sätt kan man fortgå med fönster, bekymmer och papper. Det verkar inte finnas någon diskussion om ord som slutar på -l, t.ex. segel, eftersom idén att det skulle heta segelna verkar väldigt märklig. (Segelna får 13 träffar på Google, men detta är att jämföra med 289 för seglena.)

Frågan är alltså om det har skett en språkförändring i det tysta, eller om det bara är min egen fantasi som spökar. Vi kan notera att vi dessutom kan räkna med en form som inkorporerar båda mönstrena, nämligen -rer-, vilket vi finner i ordet papprerna, som både i bloggspråket och i Internetspråket i allmänhet högst överraskande verkar vara den vanligaste bestämda pluralformen för ordet papper. Vi får alltså inkludera även denna i vår googling. Med dessa förutsättningar klara kan vi se vad Google säger:

lägerna: 824/310
lägrena: 3600/+569
lägrerna: 274/264

fönsterna: 19000/+870
fönstrena: 24400/+860
fönstrerna: 3810/+890
SAOB (1926) säger ”liksom fönsterna, stundom (i Finland vanl.) fönstrena”

bekymmerna: 3600/346
bekym(m)rena: 2388/381
bekym(m)rerna: 679/220
SAOB (1902) säger: ”hvard. äfv. bekymmerna l. stundom bekymrena”

papperna: 19800/+800
papprena: 27600/+700
papprerna: 32700/+790
SAOB (1952) säger: ”l. papperna äv. (numera i sht i Finland) pappren l. (i sht i Finland) papprena”.

Man ska vara ytterst försiktig med att dra säkra slutsatser av det här materialet. Det finns t.ex. vissa indikationer på att papprerna inte alls är så vanligt som jag har trott. Men det vi kan konstatera är att re-formerna ändå har övertaget i tre av fyra undersökta fall, liksom i nettoträffarna på bekymmer. SAOB tycks genomgående främja er-formerna, men det här materialet gör att jag känner mig tveksam till om det faktiskt är så språkbruket ser ut idag. Därmed kan vi försiktigt föra fram tanken på att det faktiskt har skett en språkförändring under andra hälften av 1900-talet: vi har gått från att säga fönsterna till att säga fönstrena. Men det är inte riktigt så enkelt, för vi vet inte riktigt på vilka grunder SAOB har valt att göra sina urval. Är det bara på grundval av vad redaktionen har trott vara det vanligaste bruket? Kanske, och förhoppningsvis. Men man undrar lite grann varför flera av de former som omnämns tas upp som just finländska. Är det för att de är vanligare i Finland? Kanske, men de här banden av SAOB  är så gamla att de former som tas upp torde ha varit nog så vanliga även i Sverige – de är ju för övrigt fortfarande tämligen vanliga. Kanske har det berott på en missuppfattning från redaktionens sida (som ju var baserad i Lund), men kanske har det också att göra med att det bildade finlandssvenska talspråket ända in i våra dagar varit mer självständigt från skriftspråket än det sverigesvenska. Särskilt i äldre tider hade SAOB en ibland illa dold normativ profil: man la större tonvikt vid det bästa språket än vid allmänspråket. Att man betonar att former som papprena förekommer i synnerhet i Finland kanske har att göra med att så också var fallet, men i det bildade talspråket. I så fall skulle vi kanske inte kunna spåra någon språkförändring, därför att SAOB:s redogörelse inte är tänkt att täcka det genuina talspråket, det som vi har större chans att hitta på nätet.

Jag tror dock inte att en sån teori håller måttet helt och hållet. Materialet är osäkert och svårtolkat, men jag vill nog ändå tro att det faktiskt har skett en liten kantring till förmån för re-formerna. En sån förändring riskerar att gå obemärkt förbi om fokus hela tiden ligger på hur talspråket närmar sig skriftspråket. I det här fallet rör det sig snarare om konkurrens mellan två former som båda avviker från skriftspråket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: